Luröturen
Det har blivit lite tradition att Främjandet i Karlstad har en tur till Lurö i början på Juni. Vi samlades på fredagen vid Ekenäs, jag väntade in Boel som kom lite senare. Samlingsplatsen är som vanligt Badhallen, en knapp timmes paddling från Ekenäs. När jag och Boel anländer har de andra kommit i ordning och håller på att avsluta middagen.
På morgonen därpå ger vi oss av med sikte på Lurö. Mikael tar oss som vanligt med på en tur genom de trångaste passagerna och genom vassen. Vi går iland och går en promenad, för att komma till glasskiosken. Lurö är värt en promenad även utan glass.
Boel och Mikael tittar på klosterruinen som ligger under en majestätisk ek.
Surrande trädet. Vet inte riktigt vilken sorts träd det är, med det blommade och var helt fullt av bin, getingar och humlor. När man klev in under bladverket var man i en surrande grotta.
Mikael har utvecklat detta med att rolla. Han rollar ur sin kajak, eftersom han inte vill bli blöt om fötterna. Kräver stor sittbrunn!
Lägerplatsen på Svinön. I Vänern finns ju inget tidvatten, däremot kan vattenståndet variera beroende på tappning. Just nu var det lite lågt vattenstånd. Det gula i strandkanten är pollen.
Ulla som är från västkusten tittar storögt när vi lagar middag. Här är det inte frystorkat som gäller! Den ena godsaken efter den andra plockas fram och tillagas. Vi försöker också göra våfflor på trangian, eftersom vi inte vill göra upp eld när det är eldningsförbud. Det går sådär... Men med riktig vispgrädde och hallonsylt till smakar det ändå fantastiskt.
Åsså en solnedgång, förståss!
På vägen tillbaka till Ekenäs passerar vi förstås Vithall, som idag är ett museum där man kan se och läsa om hur det var att vara bofast i Luröskärgården en gång i världen. Vi tar en sista fika på Vingsön, bara för att det är fint väder, och ingen har bråttom hem. Mikael pekar på en blomma och säger att "den är uppkallad efter mej". Det blir tvärtyst och man kan nästan höra hur alla tänker efter, vad kan det vara för blomma? Bara Boel som är biolog fnissar lite. Det är en vanlig fetknopp!
Det finns gott om bäver i Vänern, här en bäverhydda. Finns fler att se i Luröskärgården. Det finns också ett rikt fågelliv, med bla havsörn som vi har sett flera gånger under turen.