Brommö 13-15 maj
Mikael och jag gjorde en utflykt till Främjandet i Mariestad en helg för att få se en ny del av Vänern. Vi startade från Mariestad på fredagskvällen, och tog oss ut till ett ställe drygt en timmes paddling utanför på Torsö. Där hade den lokala båtklubben stuga och brygga, så vi hade en fin gräsmatta att tälta på och en brygga med iordninggjorda sittplatser och utegrill. Vi var 6 stycken som gav oss i väg under Staffans ledning.
På väg ut från Mariestad
Morgonen därpå vaknade vi till en solig dag, med väldigt lite vind på morgonen. Vi gav oss iväg västerut, och svängde norrut genom Norsundet mellan Dillö och Fågelö. Ett sund kantat av tät och väldigt hög vass. Det var nästan som att paddla i en tunnel. Vassrännan sträckte sig i nästan en kilometer innan vi kom ut på andra sidan.
Vi gick på insidan Nakareholmen med sikte på en badplats med en fin sandstrand där lunchen intogs. Solen strålade och vi njöt av sommarvädret så här i maj. Staffan kommenterade mina neoprenstövlar som var på, för han tyckte att nu var det sommar, men det var inte mer än 10 grader i vattnet. Så man blir fortfarande ordentligt nedkyld om man plurrar (vilket hände en person helgen innan). Men Staffan var dessutom av den åsikten att man inte kan välta med en fullastad långfärdskajak... undrar när han blir varse att han har fel?
Efter lunchen fortsatte vi med sikte på Brommös sydudde. Jag och Mikael valde att paddla längs med stranden i en lite längre väg, dels för att det är trevligt att se lite av naturen, men också för att vi kom undan motvinden och fick en lättare paddling. De andra satte av med rak kurs mot fyren Smörhättan, vilket var i direkt motvind och ganska långt ut från stranden. Med tanke på att några var ovana tyckte vi det var ett dåligt vägval, eftersom det är betydligt jobbigare, och mer besvärligt om något händer. Behöver jag påpeka att vi kom före de andra till fyren?
Smörhättans fyr
Mikael och jag reflekterade lite över hur olika vi paddlare är. Vi två tycker om att snirkla längs stränderna, uppleva naturen och titta på fåglar osv, andra skall ta sig från A till B kortaste vägen, en del paddlar för att mäta prestationen i lång sträcka på kortast tid, någon vill paddla långt från land för att få horisontkänsla osv.
Vi landade dagen på en stor och härlig sandstrand vid ett smalt näs på Hovden. Tack vare det låga vattenståndet i Vänern var stranden betydligt bredare än normalt.
Mikael skulle förstås tälta längst ut på stranden, allt för att kunna få fina bilder.
Vi hann också med en liten kvällstur för att se mer av omgivningarna, och såg bla ett stort Fiskgjusebo. Naturen känns mer dramatisk i denna del av Vänern jämfört med hur det är runt Karlstad. På kvällen gick vi över näset för att hamn i solen och hade en avslappnad och trevlig grillkväll, där alla bjöd av allt möjligt godis. Våfflor är alltid en stämningshöjare vid sådana tillfällen.
Till frukosten dagen därpå hade det börjat blåsa en del, men vi hade fortfarande lä och soligt vid stranden. Vid frukosten satt vi och tittade på mästerfotografen i aktion. Det såg rätt häftigt ut med tältet långt ut på stranden, och vågorna som skummade och bröt i bakgrunden. Har inte sett Mikaels bilder, men de är antagligen bättre än mina.
Vi bestämde oss för att inte ge oss ut i blåsten, utan fick bära över ett litet sund, där det i vanliga fall går att paddla. Vi kom då ut på nordsidan av Brommö och fick lite lä av öarna, men också vinden med oss.
Det gick åt tre karlar för att bära en kajak, men endast två kvinnor! (Inte kan det vara så att Mikael har så mycket mer grejer med sig...)
Det var fantastiskt fint runt Brommö, med många härliga sandstränder. Här finns mer att utforska! På vägen tillbaka ordnade Staffan med hämtning vid Laxhall, där färjan går över mellan Torsö och Brommö. Vi var där vid lunchtid, så Mikael och jag bestämde oss för att ta lunch och sedan paddla tillbaka till Mariestad själva. Vi tyckte det var tidigt att bryta när det nu var så fint väder. Så vi käkade lunch och glass i godan ro medan de andra packade ur och bar kajaker. Tyvärr hade Peter inte uppfattat att vi tänkte fortsätta förrän lite för sent, han hade gärna följt med oss.
Vi hade inte så mycket val mer än att ta samma väg tillbaka, vilket inte var fel. Vi fick vinden med oss och det gick undan ganska bra. På väg genom Noretsundet var det alldeles vindstilla och lite kvavt, som att komma in i en annan värld. Vi skrämde upp några änder som blev överraskade, och jag blev nästa påsimmad av en orm.
Väl ute ur sundet hade vi en härlig resa med medvind och medsjö in mot Mariestad.